Hemskt egentligen..
Låg och skrev lite i ett block, kladdade lite.. Helt plötsligt kom jag och tänka på en stund i matsalen när jag gick i nian, och jag och mina kompisar satt och asgarvade, hjärnan kom ihåg mer än jag visste och gick in på detaljer. Vi hade så kul och den tiden är verkligen totalt gone, makes me so unhappy..

Klart jag visste och förstod att man glider isär, men hade jag vetat att det skulle bli denna totala katastrof hade jag störtbölat på avslutningen..

Jag kommer aldrig glömma tiden. Aldrig någonsin. Kommer heller aldrig mer få uppleva den :(
Livet går vidare, och som mormor brukar säga: allt har sin tid..

Jag kommer alltid älska er, och det kommer alltid finnas ett tomt rum i mitt hjärta där det är något som saknas. Glädjen och minnena från tiden med er.

Trots att allt just nu är rätt åt helvete.. Jag tror någonstans att om man vill så kan man fortfarande rädda oss, menmen :(